Finns det ingen gemenskap i klubbarna längre? Jag har lagt märke till att många går ifrån prisutdelningarna redan innan klubbkamraterna har fått pris. De bara väntar på sitt eget pris och sticker sedan. Andra hejar inte på de egna klubbkamraterna. Men är inte en av de viktigaste sakerna med en klubb att man hejar, stöttar och hurrar för varandra?
På en tävling i slutet av sommaren märktes det riktigt tydligt. Även vid de första klasserna när fortfarande många väntade på sitt eget pris var det inte speciellt många som hurrade. Och redan när det kom till H 13-14 hade ungefär hälften gått därifrån. Men varför? Att stanna en halvtimma längre kostar inte så mycket. Och under den tiden kan man hurra, både på de egna och på andra.
För mig, som springer i H 15-16, är det alltid lika tråkigt när det nästan bara är vår egen förening kvar och hurrar. För vi i vår klubb lägger hög prioritet på att alla ska vara lika mycket värda och att alla ska hurra och heja på alla. Så klart gäller detta inte bara för H 15-16, utan alla ungdomsklasser.
Jag tycker att man ska bibehålla gemenskapen inom föreningen. Man ska heja. Hurra. Stötta. Det känns inte rätt annars. Om man ändå inte gör något tillsammans i föreningen så behövs väl inte föreningen för så mycket mer än att lägga träningsbanor, eller?
Fram för fler priser!
Och varför får bara de tre första eller liknande pris? Framför allt i ungdomsklasserna är det viktigt med pris till alla. För vad är det viktigaste för de allra minsta? Jo, att komma i mål, höra sitt namn i högtalarna och sedan bli uppropad för att få pris. Det räcker med en kexchoklad. Bara att det är något alls.
Tillbaka till min klubb. Alltid vid våra klubbmästerskap och andra tävlingar vi arrangerar får alla ungdomar pris. Oberoende av om det är 1 eller 50 stycken i en klass.
Många orienterare åker också skidor på vintern. Och vid skidtävlingar brukar alla få pris. Så varför är det inte så i orienteringen?
Nu kanske du tycker att jag säger emot mig själv. För om alla ska få pris tar det ju längre tid, och då är det färre som har tid och lust att stanna tills slutet av pris utdelningen. Men vid skidtävlingar får ju alla pris, och där brukar de flesta stanna tills slutet. Trots att det brukar vara betydligt kallare än på orienteringstävlingar.
Jan Dalheimer