I skrivbordslådan, under sängen, i förrådet, på hyllan. Visst finns det oändligt många ställen att lägga sina kartor, och frågan är bara vilket som egentligen är det bästa.
Förhoppningsvis är vi i alla fall överens om att en kartpärm är en bra investering för att förvara dem i. Om inte, så borde ni absolut tänka om. För kartpärmen är faktiskt något speciellt. Den är orienterarens personliga skattkista.
För det första är den lite som en dagbok. Här samlar vi alla våra orienteringsupplevelser, och ofta när man ser tillbaka på en karta så kan man komma ihåg nästan allt om den tävlingen – hur det gick, vem som vann, kanske till och med när man startade.
Sen är det ju alltid en bonus om man är så ambitiös att man sätter in resultat, nummerlapp och så vidare, som gör att man minns ännu mer om tävlingen.
Din kartpärm berättar så mycket om dig som orienterare. Hur mycket du tävlar, hur länge du har hållit på, klass, erfarenhet, hur seriös du är och mycket mer. Många ledtrådar för en nyfiken person. Och tänk vad kul det är att faktiskt kunna se tillbaka och följa sin egen orienteringsutvecklig på det viset.
Som kockens receptbok
Man skulle kunna säga att orienterarens kartpärm är som kockens receptbok. Kocken kollar i sin receptbok och minns alla rätter han gjort. Han minns de bra och de dåliga, men självklart är det de som blev bra som han vill göra igen, så han försöker komma på exakt hur han gjorde för att laga den perfekta rätten. Sen tittar han på de misslyckade recepten och funderar på hur han hade kunnat göra det bättre till en annan gång.
På samma sätt kan vi analysera våra lopp, se tillbaka på det vi gjorde riktigt bra och tänka efter exakt hur vi förberedde oss och orienterade för att få till det där perfekta loppet.
Hur är det med kartpärmens framtid? Kommer den att ersättas av något slags kartarkiv på datorn? Där kan man ju lägga in GPS-rutter, länka till sträcktider, lägga in resultat, analysera med puls och allt möjligt. Kommer de riktiga kartorna sluta i en låda på vinden?
Tro vad ni vill, men jag tänker att det ändå alltid kommer finnas en plats kvar i hyllan för alla de kartor som funnits där och hjälpt oss att hitta rätt väg. En liten plats över för vår gamla hederliga, älskade kartpärm.
Amilia Björklund
