Fotboll som orientering, vem drömmer inte om att få springa på Borås arena? Och hur härligt är det inte med en bana som bara går nerför? Och hur spännande är inte en tävling som går inne på ett livs levande zoo?! Konceptet finns faktiskt redan. Det är ju bara att besöka höstens tredagarstävling O-Event i Borås!
Detta var inte heller någon liten tredagars, utan klasserna var väldigt stora alla dagarna, framförallt på den populära Zoo-orienteringen som för många har blivit tradition. Det kom faktiskt folk från hela Sverige för att springa tävlingarna och på söndagen hade vissa klasser uppemot hundra deltagare.
Den första tävlingen i konceptet startade på fredagskvällen den 6/11 inne på Borås arena, fullt upplyst med dess starka strålkastare. Starterna gick med en halvminuts mellanrum, så det var väldigt mycket folk ute på banorna samtidigt. Ibland var det till och med nästan så att man fick köa vid kontrollerna, vilket kanske inte är så bra när det gäller sprint…
Banan gick i någon sorts stugby, vilket gjorde att sprinten blev väldigt lätt och snabbsprungen.
Downhill-sprinten dagen efter var däremot rätt så klurig, och kunde nästan ha setts som en uppförstorad medeldistansbana. Men det jobbigaste var nog ändå att gå till starten, som låg högst uppe i en skidbacke. Om man inte bommade på banan förstås, för då kunde det ju bli en del ”uphill” tillbaka till kontrollen istället, så att säga. I slutet av banan tog även kartan slut, så den fortsatte på ett annat kartklipp som satt bredvid. Detta var lite förvirrande innan man fattade vart banan tog vägen.
En tjej som var med och sprang alla dagarna var Kerstin Wadman från Göteborg-Majorna OK. Hon sprang D12 och kom trea på Downhill-sprinten. Hon hade sprungit Downhill- och Zoo-sprinten innan, men efter i år tyckte hon att det var natt-sprinten som var den roligaste av dem.
- Det är en så speciell kombination som man inte springer så ofta, som faktiskt är väldigt kul, säger hon efter lördagens tävling, som hon även känner sig jättenöjd med.
- Det var jätteroligt, men det var lite klurigt när banan tog slut och fortsatte på ett annat ställe i slutet, säger hon till mig med ett leende, och jag frågar henne om det är löpningen eller orienteringen som annars brukar vara hennes starka sida.
- Både och skulle jag väl säga, jag tränar ju friidrott också, så därför är jag rätt så snabb.
Detta var de sista riktiga tävlingarna Kerstin springer i år, vilket hon tycker är både tråkigt men också lite skönt. Jag frågar henne slutligen vad hon skulle ge O-Event för betyg på en skala från 1-10.
- Då skulle jag nog ge den 8,5, svarar hon, vilket faktiskt är ett riktigt bra betyg.
Den sista tävlingen på zoo blev en riktig rysare när allt nu skulle avgöras. Ungdomsklasserna H16 och D16 startade dessutom på startramp, vilket gjorde det hela lite extra spännande. De hade dessutom varvning strax innan målgång. När tävlingen sedan var över följde en prisutdelning med uppemot trettio priser i några av ungdomsklasserna, så det tog väldigt lång tid, men det är ändå kul när många får pris. Så efter en fin helg åkte många nöjda löpare hem till sina klubbrevir runt om i Sverige.
Amilia Björklund