Det är nära nu. Även jag som bor i Umeå känner det, trots att det ligger en meter snö utanför fönstret. Faktum är att det känns i hela kroppen, och det känns faktiskt rätt så bra. Det är våren som är på gång, och med den drar tävlingarna igång!
För egen del så tror jag varje år att vintern kommer vara för evigt, att jag kommer hinna träna hur mycket och länge som helst, och att jag kommer börja längta som bara den efter våren. Det brukar inte bli så. Snarare så blir jag lika överrumplad varje år av att vintern tar slut, att våren är här och att tävlingarna startar! Helt plötsligt ska alla bitar ligga på plats och nya utmanande banor väntar. Det är en härlig känsla, att inte hinna tröttna på träningen innan det allra roligaste, tävlingarna, är här igen.
Det kan vara med blandare känslor som man börjar förbereda sig för en ny säsong. Jag brukar alltid vara väldigt nervös, tänk om den träning som jag gjort under vintern inte varit bra nog? Tänk om jag plötsligt är tio minuter efter de bästa, vad ska jag göra då?
Sätt dig ner och fundera
Då brukar jag behöva sätta mig ner i lugn och ro, fundera igenom hur min vinter varit och vad jag har gjort. Visst har jag väl tränat bra? Jag har fått vara frisk, jag har gjort mitt bästa och jag har genomfört min träning på ett bra sätt. Alltså, det finns inget att oroa sig för. Jag bukar också tänka på förra året, på tävlingar och lopp som gick bra. Jag funderar över hur det kommer sig att det gick sådär bra, hur kändes det innan tävlingen? Hur kändes det efter?
Så, innan jag ställer mig på startlinjen för vårens första race har jag med mig en massa positiva känslor! Jag minns precis hur jag känner när jag springer bra, och då är det lättare att få till den där känslan den här gången också! För mig är det viktigt att redan från säsongsstart känna glädje när jag springer, att jag ser fram emot tävlingarna med positiv förväntan.
Jobba aktivt med kartan
Att få orienteringstekniken att stämma på vårarna är inte alltid enkelt. I den bästa av världar skulle i alla fall jag önska mig att jag under vintern tränat teknik så ofta och regelbundet att jag inte hade något att oroa mig för. Så blir det inte alltid, ofta har man fokus på fysisk träning, att springa fort, under vintern. Då kan det hända att man liksom släpar efter med sin kartläsning, att den inte riktigt hänger med i det nya tempot när man så ska ut på tävlingsarenan. Det är ju i grund och botten en positiv sak, att kuta fort, men det är ju när man behärskar kartan tillsammans med hög fart som det går riktigt bra.
Att välja att inte bara rusa igenom vårens första lopp, utan att ta tag i sin kartläsning och jobba aktivt med den tror jag är viktigt. Det är som för skidskyttarna. Om de börjar säsongen med att skjuta bra, då är chansen att de fortsätter så väldigt stor. Likadant, de som börjar säsongen med många bommar plockar lätt med sig det långt in i säsong, och det kräver mycket jobb för att ändra det beteendet.
Tipset är alltså att verkligen vara ordentligt noggrann de första tävlingarna. Att låta orienteringen bestämma tempot, inte benen. Kanske känns det trist att komma i mål och känna att du inte sprungit så fort du orkat, men jag lovar att du vinner på det i längden.
Lita på dig själv!
Tänk om några veckor på Tiomila, när du får din karta i handen av din lagkamrat (eller sliter ner den i starten), och med dig från årets första tävlingar har du hundraprocentigt bra orientering. Vilken fördel! Du kommer att kunna lita på dig själv hela vägen, det kommer alltid att vara din gaffling som klungan kommer till, och dessutom, du kommer ha de där extra krafterna i sista backen som behövs!
Helena Jansson
