Vårtävlingarna har nu kommit igång i nästan hela landet och vinterträningen är äntligen över. Men hur är det egentligen med tekniken, har du tränat den i vinter? Jag tänkte nu i alla fall ge lite tips till er som missat den i vinter men också till alla som vill höja sig ett steg till i år.
I min värld som orienterare har jag valt att tro att det är orienteringstekniken som avgör om det kommer att vara roligt i skogen, men också om jag kommer att lyckas gentemot de andra löparna. Jag tycker nämligen inte att det är så kul att orientera när jag missar hela tiden. Det är mycket roligare när allt stämmer och då går det ofta ganska bra också. Därför tror jag att själva tekniken är viktig att ha koll på.
Träning och tävling är lika
Det första jag vill dela med mig av är hur du kan träna din teknik rent allmänt så att du kan få en större säkerhet. Det jag tycker är viktigt när jag ska ut och träna på min teknik är att jag fokuserar likadant som på en tävling. Jag tror att det är viktigt att göra samma saker på träning som på tävling. Jag tror också det kan vara bra att träna ett moment i taget. Med det menar jag att en träning kör jag till exempel kurvbild då jag bara springer på höjder och gropar.
Ta fram ett intressant kurvbildsområde att träna i. Det är enkelt i OCAD att dölja andra karttecken, så du kan få en ren kurvkarta att träna med.
En annan träning kan vara kompassorientering då jag klippt bort kartan emellan kontrollerna.
Radera kartbilden mellan kontrollringarna och träna på att springa kompass mellan olika punkter. Det är först när du är precis framme vid ringen som du kan börja läsa kartan fram till den exakta kontrollpunkten.
Under träning är det viktigt att jag försöker ha en hög koncentration hela tiden och att jag gör det jag ska. Men om det händer något plötsligt är det ofta bra, för då får jag chans att öva på störningsmoment också.
Sträva efter det perfekta
Nästa sak som jag har jobbat väldigt mycket med är hur jag tänker när jag orienterar. Eftersom jag tror att det är bättre att hitta kontrollerna än att försöka springa fort och missa lite tänker jag på det även när jag springer i skogen. Jag strävar hela tiden efter att göra den perfekta sträckan varje gång. För att jag ska lyckas med det tror jag det är viktigt att ha koll på kartan hela tiden.
Jag kommer ihåg när jag var liten och sprang H10 och alla ledare tjatade på att jag skulle hålla tummen där jag var. Jag tror det är det bästa tipset som finns för alla orienterare, för om du vet var du är och håller koll på kartan så vet du vart du ska och då kommer du inte att missa. Det är väldigt lätt att säga, men inte så lätt att genomföra. Det jag försöker tänka på när jag springer är att jag hela tiden tar ett stopp när jag blir osäker. Om jag börjar tänka på mina kompisar stannar jag och kollar på kartan.
När det är väldigt detaljerat och jag får ett intryck att det är väldigt svårt brukar jag alltid säga till mig själv att nu har jag chansen att ”rycka”. Då försöker jag ofta ta det lite lugnare och läsa nästan hela tiden på kartan. Först ser jag var jag är och kollar vart jag ska, hittar det på kartan springer dit. Jag gör likadant hela tiden tills jag kommer till kontrollen, med andra ord, har god framförhållning. På det sättet vinner jag kanske inte någon sträcka under det partiet, men ofta har jag en bra tid om jag kollar på alla kontroller under det partiet. Så våga bromsa!
När jag tycker att det är väldigt lätt och jag upplever att jag ser långt kan det ibland vara svårt att orka hålla koncentrationen uppe. Därför missar jag mer i ”lätt” terräng än i ”svår” terräng. Ofta brukar jag tro att nu är det bara att köra, men så går det kanske lite fort och jag missar. I en sådan terräng är det lika viktigt att orientera och jag skulle ge dig i tips att tänka likadant som när det är svårt, bara att nu har du längre tid på dig. Samma teknik - kolla var jag är och vart jag ska, men under tiden jag springer kollar jag vart jag ska när jag kommer fram.
Om det inte går att göra allt fortare så kan jag gå istället, bara jag inte försöker komma in på andra tankar och bara springer.
Johan Runesson