Liggande i solen, likt en luffare, med armarna i kors bak huvudet och det ena benet över det andra, finner vi Andrej Khramov på en gräsplätt, uppe i de ungerska skogarna en sommarförmiddag, bara fåtalet minuter innan världens bästa juniorer ska upp till bevis.
Khramov har ett grässtrå placerat i vänster mungipa och ett stort leende på läpparna. Hans blick följer, precis som många av oss andra, en ivrig korean, som genom ovanlig koreografi förbereder sig för dagens stora utmaning. Koreanens kompasskonster tillhör inte vanligheterna i uppvärmningsrutinerna för oss skandinaver, men det är den gode ryssens totala lugn och livsnjutning, som efterhand övertar uppmärksamheten hos oss svenskar.
En vecka som satt prägel på mitt liv
Det är snart åtta år sedan, vi orienteringskids, födda i början av 80-talet, fick uppleva en fantastisk vecka i Miskolc och av olika anledningar har den satt sin prägel på mitt liv. Intrycken av Andrej Khramov kommer jag aldrig att bli kvitt...
Man kan säga vad man vill om livet här på jorden, men det finns varken något facit eller logiska lösningar på livets utmaningar. Det handlar snarare om att se möjligheterna och jonglera ihop en formel, som gör att vi lekande lätt kan studsa genom livets många gånger komplicerade spelplan. Detta gäller speciellt de kritiska och något stressinfluerande situationer som du helt plötsligt kan stå mitt uppe i - se din bil rulla rakt in i grannens nya glasveranda, springa totalt vilse i Norrlands största björnmarker, leda en VM-stafett eller, för den skull, vara en del av skådespelet vid en förstart på ett junior-VM.
Viktigt hur vi förhåller oss
Livet går i stort sett aldrig som vi tänkt oss, men det kan slå i både positiv och negativ riktning. Vi kan i större eller mindre grad påverka det som händer, men det som är viktigt är hur vi förhåller oss till det som faktiskt har blivit verklighet.
Vem har egentligen ansvaret och hur ser du på din egen delaktighet? Jag tror inte på slumpen eller otur, utan att vi i väldigt hög grad är delaktiga i det som sker i våra liv. Att jag personligen tycker att vi har en skrämmande stor makt och ett enormt ansvar för alla runt omkring oss är en helt annan sak. Men ett ägarförhållande till ditt liv och din livsstil är enormt viktigt för att ha det bra.
Det goda livet
De sista veckorna på terminen har jag tillsammans med mina elever i skolan diskuterat meningen med livet och fått dem till att definiera ”Det goda livet”. I starten var det mycket snack om pengar, bilar och plattskärmar, men vi surfade ganska fort över på upplevelser och till sist kunde vi sammanfatta med att det viktigaste var att ha goda vänner och en trygg familj runt sig. Allt det andra rör sig i grunden om livsbonusar, men de kan aldrig ersätta känslor av trygghet och tillhörighet.
Jag är fullständigt övertygad om att material och världsliga saker inte gör oss lyckliga. Jag säger som min gode far, att pengar är bra att ha, men för mycket skapar snarare problem än höjer livskvaliteten. Världsliga saker, pengar och medaljer, kan gott vara ett medel eller en morot på vägen mot den stora upplevelsen, eller som en vårdande faktor i en relation, men absolut aldrig vara ett mål i sig själv.
Människor som förstår är basen
Jag och mina lärjungar på skolan är i vart fall överens - för att skapa ett gott liv är en trygg bas socialt faktor nummer ett. Vi snackar om en bas bestående av människor som förstår dig, som ger dig energi, som du kan ha ett totalt prestigelöst förhållande till och som gillar dig för den du är, inte för det du presterar. Det är i sådana här förhållande självförtroende av yttersta kvalitet gror bäst. Ni vet den typen av självförtroende som gör att du klarar att studsa genom livet med ett smile på läpparna och vågar leva ut dina innersta drömmar.
Hur ligger du själv till? Ligger det någon dröm i byrålådan som väntar på att bli utlevd? Kom ihåg att när vi blir vuxna kan vi göra som vi vill...
Full satsning kräver ärliga och öppna relationer
Att satsa helhjärtat mot ett speciellt mål kräver mod, och innebär samtidigt en stor risk; att inte lyckas. Då är det enormt viktigt att ha en prestigelös bas och ärliga, öppna relationer runt dig, vilka accepterar och stöttar ditt val och dina prioriteringar, men som inte sätter några motkrav i den prestationen som ska utföras. För att saker ska fungera så smärtfritt som möjligt, är det viktigt med kommunikation, både mellan dig själv, din omvärld och ditt hjärta. Vad vill jag egentligen? Vart ska jag? Och hur ska jag komma dit?
En risk utan garantier
Hela livet är en risk och det finns inga garantier, och det mesta kan väl i grunden gå hur illa som helst. I idrott kan det verkligen gå hur illa som helst, här snackar vi om missade straffsparkar eller som i vår idrott storbommar, och det känns fruktansvärt bittert. Självklart är det det, men i förhållande till om du kör lite för fort i ett bostadsområde och inte ser den lilla tjejen som är på väg ut i gatan, är konsekvenserna i idrotten som en fis i havet.
Om du har den här sociala basen, är det mycket lättare att se på dig själv med perspektiv, men också att våga använda de kritiska ögonen. Om du drömmer om att bli bäst, bör du vara så modig att du finner dina svagheter, vågar stå för dem och jobba med dem, för att komma närmare målet Men man bör också kunna acceptera några av svagheterna, och ändå kunna stå för dem. Precis som det är extremt viktigt att plocka fram de bästa sidorna när det väl gäller.
Jag tror att en person med en trygg social bas, är en person med en trygg relation till världen, men också en trygg relation till sig själv. Då är det mycket lättare att stå för sina svagheter, men också att lägga fokus på allt det som är bra.
Psykiska formtoppen viktigast
Nu tror jag vi börjar närma oss själva kärnan i all idrott. Många snackar om fysiska och tekniska formtoppar. Jag hävdar att den psykiska formtoppen är den viktigaste. Om det fysiska och tekniska egentligen, enligt dig själv, inte är på topp, så handlar det mest om att lura sig själv in i den rätta psykiska formtoppen.
Det är på tiden att börja samla pluspoäng. Då måste du lura både dig själv och omvärlden, speciellt om du upplever vissa tekniska och fysiska svagheter. Detta är ett spel och det bör göras med stil.
Fokuset bör vara uppbyggt kring dig själv, men med hjälp av omvärlden, dock aldrig på bekostnad av någon annan. Utgångspunkten är så klart i din sociala trygghetsbas. Här under bjuder jag på några av mina tips. Jag lovar att de fungerar, men det kräver en insats från dig, precis som allt annat i livet. När jag tänker på det, så är det egentligen ganska få saker som är gratis, det kan vara värt att tänka på.
- Var glad!
- Kolla de senaste sträcktiderna. Du kan hitta massor som du ”egentligen” var bäst på!
- Spring de intervaller, eller på de kartor, som är dina favoriter!
- Gör saker du är bra på och hjälp andra, speciellt det som ingen egentligen vill göra. Vik morsans tvätt, tvätta fars bil, passa vänninans barn, bjud farmor på ett par timmars tjat, ring bästa kompisen eller ta några timmar med kidsen i klubben. Det är viktigt att ha den sociala basen - som en platå - på plats, så du vet att någon finns där när du kommer hem. De är med dem du kan fira eller söka tröst hos och få distans till de största förlusterna.
- Ge komplimanger. I livet handlar det om att ge och möjligen få något tillbaka. Vi blir alla glada av en komplimang och alla bra saker hela tiden. Så släng iväg ett uppmuntrande ord och då kan det hända att du får något tillbaka.
- Njut av att åka på ett mästerskap och bara ha fokus på dig själv. Tävlingsförhållandena blir perfekta och du behöver inte tänka på träning, utan som Khramov, bara att njuta. Det fysiska och tekniska arbetet är gjort och det kan du inte göra något med. Det är få tillfällen i livet som den möjligheten kommer tillbaka och det kan vara långt till nästa möjlighet.
- Undgå människor som har en negativ inverkan på dig och tömmer dig på energi!
- Mys och njut så mycket du kan hela vägen. Det viktigaste är inställningen, att oavsett om det går käpprätt åt skogen, så ska du ha njutit från första steget in på förläggningen och till flygresan hem. Och kom ihåg: Det är bara ditt ansvar!
Ryssen Andrej Khramov, en naturtalang när det gäller att kunna njuta av livet.
Gått den hårda vägen med många sjukhusbesök
Khramov måste vara en naturtalang, han kunde detta redan som tjugoåring. Jag har fått gå den hårda vägen, som totalt talanglös i livsnjutning, krävdes det alltför många tårar, svett och oändligt många sjukhusbesök för att komma fram till samma livsvisdom som Khramov demonstrerat för mig åtta år tidigare.
Det finns inga bättre lösningar på livets dilemmor än ett ryggläge, ett grässtrå i mungipan och några minuters eftertanke.
Visade upp idealbilden
Det lugn och den livsnjutelse som Andrej visade oss, strax innan han studsade iväg i den 35-gradiga värmen och lekande lätt hittade alla kontroller direkt, något som ingen annan var i närheten av att klara den dagen, är för mig idealbilden av en idrottsutövare i total harmoni. Jag tippar att han sprang med ett leende på läpparna hela banan. Han visste precis vad som skulle göras och hur han skulle göra det utan några som helst konstigheter.
Han var perfekt förberedd, han klarade att se det positiva i hela situationen och njöt av spänningen vid start, utan att i onödan förbruka kraft. Koreanens show satte med största sannolikhet stundens allvar i ett mindre prestigefullt perspektiv.
Det är en annan sak med Andrej Khramov - han är alltid glad. Glädje skapar trygghet, styrka och energi. De tre grundfaktorerna när det gäller självförtroende och absolut de tre viktigaste faktorerna i en psykisk formtoppning.
Kom ihåg att på en förstart till ett VM får man lov att vara hur kaxig man vill!
Stay cool and keep on smiling!
Kajsa Nilsson