Som förväntat blev det större marginaler i resultatlistan efter dagens långdistans med individuell start än efter första etappens masstart. När jag kom ut till arenan förstod jag att den beräknade segrartiden på 60 minuter skulle överskridas rejält. Inledningen var dock relativt lättlöpt och fin. Jag fick en bra start på mitt lopp där de fyra första sträckorna gick väldigt bra. Sen hade jag en period där koncentrationen blev sämre och jag kom på mig själv med att springa lite snett här och där men kunde ta de efterföljande kontrollerna hyfsat.
Onödig kontrollmiss
Till 7:e efter ca 35 minuters löpning hade jag också häng på Martin. Sen gjorde jag en onödig (är inte alla det?) kontrollmiss även om jag försökte gå säkert. Det är just på små kortsträckor när man absolut inte behöver tänka på farten som det känns dumt att göra misstag. Det enda som krävs är bra finorientering i en dryg minut så bör kontrollen sitta. På just den här sträckan hade man också flera möjligheter att förenkla kontrolltagningen med en lätt högerbåde, men även mitt val rakt på bör gå bra.
Visste att det skulle bli svårt
Efter att ha sett den gamla kartan visste jag att det skulle bli svårt så jag räknade med att många skulle göra missar på runt minuten vid flera kontroller så jag fortsatte med min vanliga orientering efter missen utan att stressa. Backdelen gick bra och jag sprang bra fram till varvningen även om jag nu började känna mig något sliten. Då är det bra att intala sig själv att oavsett hur det känns så går det tillräckligt fort. I vilket fall som helst kan man inte göra mer än att kämpa på så fort och koncentrerat man klarar.
På upploppet på etapp 2.
Springa med stenkoll
Avslutningsdelen efter varvningen hade tre kontroller i riktigt tät och risig skog. Vid den första av dem var jag inte så distinkt som man måste vara i den typen av terräng utan kom snett och la bort en minut. Efter det vågade jag inte göra annat än springa riktigt lugnt med stenkoll på var jag befann mig. Trots det gjorde jag en liten krok på 3:e sista men stannade och redde upp situationen innan det gick mer tid.
Avslutade med idiotmisstag
Jag avslutade med att göra ett riktigt idiotmisstag till sista genom att tänka att nu var jag färdig och skulle bara springa så fort som möjligt in mot mål. Det lönar sig sällan. Så istället för en snabb avslutning tappade jag en halvminut på dagens enklaste sträcka. Som jag skrev tidigare kan man under en O-Ringen-vecka kosta på sig att orientera säkert för att undvika onödiga missar. Det är totaltiden efter 5 etapper som är viktigt, inte att chansa för att vara snabbast på en sträcka.
Ska fortsätta springa bra
I totalställningen ryckte Martin och jag har 4.24 att plocka in på de återstående tre etapperna. Det är väl mycket för att jag ska vara helt nöjd med läget även om jag ligger på en fin 3:e plats totalt med ett par minuter ned till nästa man. Speciellt med tanke på att Martin verkar vara i bra form och orienterar stabilt. Det är inte mycket mer för mig att göra än att fortsätta springa bra och se hur långt det räcker. Nu väntar två kortare etapper där det antagligen inte kommer att skilja så mycket. Men med totalt 3 minuter i bonussekunder finns det alltid en möjlighet.
Flera favoritfall
Det blev en del favoritfall under dagens etapp. William Lind och Lukas Pettersson som låg 1:a och 2:a inför dagen tappade mycket tid. Det samma gjorde Valentin Novikov som nu är 15 minuter efter totalt och troligen chanslös att försvara sin totalseger från 2004. Det tråkigaste för tävlingen var att min klubbkompis Anders Nordberg tvingades bryta efter att ha fått magproblem. Han var den som jag trodde skulle kunna matcha Martin på dagens etapp. Nu får han krya på sig tillsammans med sin sambo hemma i Oslo. Jag hoppas båda två kommer starkt tillbaka på VM. O-Ringen har dock definitivt mist två stora profiler som antagligen hade satt färg på tävlingen.
Har sett fram emot sprinten
I morgon är det etappen som jag sett fram emot mest inför O-Ringen. Inte för att det kommer att bjuda på speciellt svår eller intressant sprintorientering, men på grund av att det oftast är en otroligt bra stämning runt sprintetapperna på O-Ringen. Jag hoppas verkligen att många väljer att ta sig in till centrum för att heja fram sina favoritlöpare. De som gör det kommer förhoppningsvis att bjudas på en spännande tävling. Trots att det som alltid är enkel orientering på en sprint kan man inte bara ställa ut skorna. Med den farten som krävs för att lyckas i sprint bjuder även den enklaste bana på svårigheter. Det gäller att vara koncentrerad hela tiden och undvika små vägvalsmissar och onödiga svängar vid kontrollerna.
Hoppas att trenden bryts
Jag har på de två senaste mästerskapssprinterna hoppat över en kontroll och blivit diskad. Det skulle vara väldigt tråkigt att fortsätta den trenden och samtidigt ödelägga hela O-Ringen. Så jag kommer att räkna kontroller, kontrollera kodsiffror och vara lugn och metodisk vid kontrolltagningarna. Detta under hela banan, även när kroppen börjar bli rejält sliten mot slutet. När jag gjort mina bästa lopp har jag öppnat ganska lugnt för att sedan ha en snabbare avslutning. Det är många fördelar med det; man är piggare längre in i loppet, man undviker missar på de första kontrollerna innan man kommit in i orienteringen, och inte minst, det känns bättre att kunna öka farten mot slutet istället för att kämpa mot mjölksyran.
Vi ses längs banan i morgon kväll!
Emil Wingstedt