Förra hösten fick jag en förfrågan från förbundet om jag ville jobba med juniorlandslaget inför kommande säsong. Eftersom jag själv har valt att trappa ner min egen satsning så kändes detta som en kul och inspirerande utmaning, så jag tackade ja. Här följer ett axplock av upplevelser och erfarenheter från 2009.
Mitt uppdrag under året har framförallt varit med ansvar för den tekniska och fysiska delen på samlingar och mästerskap, uppföljning av aktiva på träningar och coachning av killarna på mästerskap. Vid min sida jobbar också Anneli Östberg, som har helhetsansvaret för juniorlandslaget och är min arbetsledare.
Skåne i slutet av mars
Efter tre dagar med träning hade det blivit dags för en vilodag på lägret i Ljungbyhed. På dagens program fanns ingen mer info än att vi efter frukost skulle ha en samling, så det fanns både en ovisshet och förväntan bland de aktiva inför dagen. Jag tror inte att någon på förhand hade trott att de senare på dagen skulle sitta och lyssna på en nyinspelad skiva med två låtar där de själva medverkar. Det första uppdraget som de aktiva fick var att skriva en egen text till låten När vi gräver guld i USA och att de också skulle kunna framföra Lady Gagas Pokerface i sitt originalutförande. Den andra delen av uppdraget var att de någonstans under eftermiddagen skulle framföra båda låtarna.
Framförandet skedde i en skivstudio i Kristianstad där slutresultatet blev en skiva med båda dessa låtar. Jag imponerades under dagen av både kreativitet och bra samarbetsförmåga. Alla gav allt och gjorde sitt absolut bästa, även om jag tror att det på förhand kändes som ett nästan omöjligt uppdrag bland en del aktiva.
Denna dag blev förutom ett avbrott från idrottandet också en erfarenhet av att vi då och då ställs inför något okänt som får oss att känna oss otrygga, men att det handlar om att våga för att lyckas med något. Precis på samma sätt som när jag ställer mig på startlinjen i en tävling, ska hålla ett föredrag i skolan eller ska på en jobbintervju. Chansen att lyckas med något ökar om jag gör ett försök och även om det inte alltid går så bra som jag har hoppats på så har jag i alla fall försökt. Det är faktiskt inte hela världen om jag misslyckas, det kommer oftast en ny chans.
En annan upplevelse jag fick under den här veckan var att det går undan i skogen när våra juniorer är i farten. Jag följde bland annat upp Erik Johansson, Halmstad OK, på en av träningarna och det blev minst sagt en svettig upplevelse. Denna träning var en långdistans med några längre vägvalssträckor med bra möjligheter till tempoväxling. Och att Erik kunde växla tempo på de mer lättsprungna partierna rådde det inga tvivel om. Eriks ryggtavla blev på en av långsträckorna bara mindre och mindre och något tal om att jag skulle hinna läsa kartan fanns inte.
Träning är visst färskvara tänkte jag, lite intervallträning framöver för min del skulle kanske inte skada. Det väntar ju snart ett Tiomila. Jag vill tillägga att Erik i början av mars vann 1500 m på inomhus-SM för juniorer på tiden 3.53. Det ska också påpekas att det förutom att det gick fort också gick rätt.
Finland i början av juni
Det hade blivit dags för sommarens första mästerskap för både våra juniorer och seniorer. Nordiska mästerskapen i Salo, Finland. Det här är det enda internationella mästerskap där juniorer och seniorer tävlar tillsammans. Jag tror att detta blev en kul och minnesvärd upplevelse för de flesta av våra juniorer oavsett om det gick som de hoppats på tävlingarna eller inte. Bara att få sitta ner och äta middag tillsammans med några av våra duktiga seniorer och kanske diskutera erfarenheter från dagens tävling, eller vad som helst egentligen, tror jag var nog så betydelsefullt som själva tävlandet i sig. Seniorerna är ju viktiga förebilder för våra juniorer, så det här var verkligen ett ypperligt tillfälle för dem att se och lära.
Dagarna före tävlingarna startade hann vi också med några träningar för att bekanta oss med terräng och kartritning. Kartorna här såg ju faktiskt lite annorlunda ut mot vad de gör hemma i Sverige med framförallt allt gråraster. Om man inte har sprungit orientering i Finland förut så kan det vara svårt att föreställa sig vad grårastret är och även hur jag kan använda mig av det i min orientering. Att möta nya terrängtyper och annorlunda ritade kartor är en viktig del i utvecklingen som orienterare och här fyller juniorcupen en viktig roll där våra juniorer får möjlighet att tävla i de olika terrängtyper som vi har i landet. Att upptäcka något nytt utvecklar.
Italien i mitten av juli
En av juniortidens absoluta höjdpunkter är att få representera Sverige på Junior-VM. I år avgjordes dessa tävlingar i Primiero, Italien. Ett viktigt syfte med JVM är att våra bästa juniorer får möjlighet att prova på att springa ett internationellt mästerskap. Även om JVM egentligen är som vilken tävling som helst så finns det en del saker runt omkring som kan vara lite annorlunda. Bland annat att deltagarna inte samlas på arenan inför tävlingen utan transporteras till en förstart.
För dem av er som har sprungit SM de senaste helgerna funkar detta i stort sett på samma vis.
Att sitta vid en förstart och vänta på sin start kan vara både långsamt och nervöst, vilket också kan påverka det tillstånd som jag vill ha när jag ställer mig på startlinjen. Jag har själv upplevt att det nästan har gått att ta på den spänning som finns vid förstarten inför finalen på ett av mina VM-lopp, något som den gången gjorde att jag fick ännu fler fjärilar i magen. Detta gjorde i sin tur att jag blev för mycket laddad och mina tankar före start var att jag verkligen måste överträffa mig själv för att lyckas med det jag hoppades på. Om jag skulle slå de allra bästa så var jag tvungen att springa väldigt fort.
Jag tappade helt enkelt fokus på vad jag skulle göra. Nog sprang jag fort alltid, men långt ifrån rätt. Har du funderat på hur du vill ladda inför en viktig tävling? Hur känner du dig före start beroende på om du är för lite, för mycket eller lagom laddad?
Bäst när det gäller
Det här var en del av mina tankar efter många och roliga upplevelser under årets säsong. En säsong som resultatmässigt verkligen har levt upp till devisen Bäst när det gäller. Den här medaljstatistiken talar sitt tydliga språk, 4 guld på JVM och totalt 5 medaljer, 6 guld på Nordiska mästerskapen och totalt 16 medaljer. Nu vill jag poängtera att vi i juniorlandslaget inte sätter upp några resultatmässiga mål, utan jobbar för att våra aktiva ska nå toppen på längre sikt. Men eftersom det är idrott vi håller på med så är ju inte resultaten helt oviktiga, och sett ur den synvinkeln ser det ljust ut för svensk orientering. Det jag dock mest imponerats över under året är ändå de aktivas inställning till sitt idrottande och deras starka vilja att försöka lyckas med det de tar för sig.
Oavsett om du som har läst denna text har ambitionerna att bli världens bästa någon dag eller om du vill göra ett prickfritt lopp i klubbens stafettlag på DM eller få godkänt på nästa tenta så handlar det om att förbereda sig för den uppgift som väntar. Ju bättre förberedd du är, desto större blir chanserna att just du lyckas med det du vill.
Låt ingen annan sätta begränsningar för din förmåga, det är du som bestämmer vad du vill och vad du kan. Våga drömma!
Lycka till med dina utmaningar!
Niclas Jonasson