Hittills har du här kunnat läsa om hur du kan utveckla din egen förmåga när det gäller både tekniska, fysiska och mentala delar. Jag kommer nu att spinna vidare på temat, men med en lite annan vinkling, genom att diskutera hur du även kan bidra till kamratens, lagets, gruppens eller klubbens positiva utveckling.
Orientering är i högsta grad en individuell idrott, och saknar därför i tävlingssituationen det som enligt mig är lagidrottens tjusning - lagkänslan. Som före detta handbollsspelare kan jag intyga att stämningen i laget är en avgörande faktor för resultatets utgång, speciellt i tuffa fighter! Började en person (på planen eller bänken) att hänga med huvudet vid baklängesmål, sura över missade bollar, klaga på medspelare och domare, eller inte vågade kliva fram och ta sitt ansvar på planen, så drabbade det snart hela laget. Var vi däremot, alla spelare och ledare, positiva och inställda på att göra det bästa vi kunde den dagen, peppade varandra på väg till match, på och bredvid planen oavsett vilka som spelade den dagen, i ledning eller underläge, lyfte sig oftast samtliga individer i laget. En grymt härlig känsla!
Jag tänker mig att vi, trots att vi utövar en individuell idrott, kan skapa denna härliga klubb- och lagkänsla som gör att vi lyfter varandra och presterar bättre i skogen. Detta är även något vi strävar efter inom landslaget. Men hur? Jag ska försöka ge ett par tips genom att berätta om några egna erfarenheter.
Små ord - stor skillnad
Jag kan vara väldigt inne i mitt eget lopp efter målgång, och detta gäller speciellt när jag är missnöjd. Jag tror att många känner igen sig. Tyvärr är vi då ofta duktigast på att se det negativa i våra egna prestationer. Misstagen, tröttheten i uppförsbackarna eller en dålig slutplacering överskuggar spikade kontroller, den flygande forceringen över en lättlöpt höjd, eller sträcksegern på långsträckan.
Att någon då försöker vända allt det negativa till att jag egentligen kunde ha slagits i toppen på tävlingen kan kännas direkt fånigt, men är på något sätt även skönt att höra. Det är här du kommer in, med chansen att peppa och lyfta fram sånt som kamraten faktiskt gjort bra. Det behövs inte många ord. För även om det inte hjälper för stunden, så är det på lång sikt helt ovärderligt att känna att någon tror på dig.
Ditt agerande i motgång
Inför vårens stafetthöjdpunkt Tiomila hade vi en tuff uttagning i klubblaget. Den gången blev det jag som fick stå utanför förstauppställningen, något som de flesta i laget testat efter det. Det har även uppstått situationer där jag varit missnöjd med min insats, samtidigt som andra haft sina lopp framför sig, till exempel under stafetter eller ett mästerskap som SM och VM.
I såna lägen, vid motgångar före och under match, gäller det att tänka på hur man agerar som lagspelare. Själv har jag lyckats både bra och dåligt som lagspelare under året. Att bli besviken är naturligt (och ett tecken på vilja!) men hur du tacklar besvikelsen är desto viktigare i sammanhanget. Svordomar och kastade vattenflaskor hjälper varken dig eller laget. Vad jag menar är att du självklart ska få vara besviken, och det förstår också omgivningen, men försök att inte låta det påverka laget på ett negativt sätt.
Genom att förbereda dig på hur du vill agera i såna situationer, kanske genom att fundera på hur du själv velat att andra agerade mot dig i samma situation, har du kommit en bra bit på vägen. De som ska ut på planen och prestera tjänar på varje leende du kan ge dem, så se det som en utmaning att hantera den egna motgången riktigt proffsigt!
Domnarvet har många duktiga tjejer och det kan ibland bli tuffa uttagningar till stafetterna. Även om man hamnar utanför är det viktigt att agera utifrån lagets bästa, skriver Emma Johansson (tvåa från höger).
Jobba tillsammans
Precis som ett lag förbereder sig tillsammans inför en match, kan även vi jobba tillsammans inför tävlingar, och då menar jag inte enbart stafetterna. Jag har haft stor nytta av mina lagkamrater inför många av årets tävlingar, både med tekniska, fysiska och mentala förberedelser. Det har handlat om att diskutera träningsupplägg, följa upp och sparra varandra under träningspass, söka upp och träna i liknande terrängtyper, titta på gamla kartor och lägga banor, inspirera och påminna om taktik inför loppet, eller kanske hitta på något helt annat för att koppla av och ha kul tillsammans. Det är bara upp till dig att ta initiativet till allt detta.
Fundera på vad du kan göra för att stärka lagkänslan där du befinner dig. Ibland krävs det lite osjälviskt arbete och anpassningsförmåga ifrån din sida, vilket är en förutsättning för att ett lagarbete ska fungera. Förhoppningsvis får du tillbaka flera gånger om! Alla i laget kommer inte att briljera samtidigt, men alla kan vara delaktiga i framgången.
Kör hårt bland höstlöven, och lycka till med lagbygget!
Emma Johansson