Så, till sist, eller kanske till och med äntligen, är säsongen slut. Den som började någon gång i slutet av mars om du var riktigt otålig och höll på tills för bara en liten stund sedan om du höll ut riktigt länge. För vissa kanske det känns oerhört sorgligt och tungt att det nu är en hel vinter tills nästa gång det beger sig, men jag tycker att det är ganska skönt.
Under en pågående säsong så är tempot ofta oerhört högt. En sak hinner inte avslutas innan nästa påbörjas, och tid att stanna upp och tänka eller känna efter, det finns nästan inte. Nu, på hösten däremot, så är tid en vara som faktiskt finns i massor. Jag älskar tid, den är oerhört dyrbar, och att lägga en del av den på att fundera över vad som egentligen hände under de där tävlingsloppen, den där träningen, på semestern, det är för mig en självklarhet. Jag kan inte ta fler steg framåt innan jag kommit fram till vad som hänt under året.
Jag gillar att skriva, och jag gillar listor. Så, jag brukar helt enkelt sätta mig ner och fundera över året som gått, och lista saker jag gjort och beslut jag fattat i en kolumn för ”superbra” och en för ”göra annorlunda nästa gång”.
O-Ringen - superbra!
Exempel på något som hamnade i min superkolumn är min sista etapp på O-Ringen. Då var jag helt slut, superstressad, och jag kände oerhörd press från mig själv och många runt mig att ta hem den där tävlingen. Jag hade en ledning på typ fem minuter tror jag, men den sista etappen kändes som ett maraton, hur skulle jag ta mig igenom dagen?
Trots det, att jag vaknade med modet nere i anklarna, så lyckades jag leta reda på en massa kraft inne i mig, plocka fram den och se till att springa riktigt bra. Det var så himla häftigt!
Så, nu när jag tänker tillbaka funderar jag på vad som gjorde att jag just den dagen klarade att göra det som verkade så svårt? Vart hittade jag egentligen kraften och viljan? Hur tänkte jag och hur kände jag? Helt enkelt, vad gjorde jag rätt den där dagen? Detta är oerhört viktigt för mig, en av mina absolut bästa nycklar till framgång, att leta igenom det som jag gjort riktigt bra för att kunna använda det igen, och igen, och igen. Har jag klarat av något, och dessutom är på det klara med på vilket sätt, då finns det en väldigt stor chans att jag kan göra det en gång till, om jag bara vill!
Så, jag fyller min ena kolumn med så mycket bra saker jag bara kan komma på, för där finns ju min kompetens, mitt sätt att lyckas. Sedan tar jag itu med den andra listan, den på saker jag vill göra annorlunda.
Världscupfinal - göra annorlunda
Ett lopp som hamnade i min ”göra annorlunda-lista” var min sista världscup, sprinten i Schweiz, då jag för första gången faktiskt blev diskvalificerad. Dagen innan hade jag sprungit ett nästan jättebra lopp, och jag såg verkligen fram emot att springa sprinten. Men, när jag stod på startrampen så var jag ganska stressad, jag sprang utan att titta ordentligt på kartan, utan att ha framförhållning. Jag gjorde hundra små små misstag (ett av dem var att jag sprang på fel sida ett hus, och oups! Förbjudet!), och jag kunde inte alls njuta av det där flytet som jag så ofta har.
Jag var oerhört besviken på mig själv efteråt, det såg inte alls så svårt ut när jag väl tittade på kartan i lugn och ro, hur kunde jag göra bort mig så?
När jag några veckor senare funderade igenom den där dagen, hur jag känt och vad jag tänkt och hur jag mådde, då hittade jag en massa saker som jag ska fixa till nästa gång. Jag funderade en massa på den totala världscupen innan jag startade, att om jag vinner idag, då kan jag vinna sammanlagt. Jag tänkte på hur mina konkurrenter såg ut när de värmde upp, jag oroade mig för en av mina lagkamrater som jag såg göra ett misstag. Kort sagt, jag tänkte på allt utom på mig och att jag skulle ut och springa orientering. Detta fungerade bevisligen oerhört dåligt, och alltså tänker jag inte göra om samma sak en gång till.
Enkelt - men kräver en strategi
Visst låter det enkelt, att bara fundera igenom vad du gjort och på vilket sätt, och antingen se till att göra likadant, eller se till att inte göra likadant. Det är enkelt, men det kräver ändå en strategi.
Vintern är en utmärkt tid för att nöta in rutiner, hitta inte styrka och jobba på sitt självförtroende. Jag jobbar väldigt aktivt med att komma till rätta med mina ”mentala misstag”, lika hårt som jag jobbar för att undvika att missa eller bomma kontroller i skogen.
Hur då? Jo, till exempel, det här med att tänka på alla runt omkring istället för mig, det grundar sig i mitt fall i att jag inte alltid litar helt på mig själv. Så, jag har bestämt mig för att börja göra det. Då behöver jag träna på det, men hur då?
För mig så blev nattorientering lösningen. Jag avskyr natt, det är superläskigt, hemskt, fruktansvärt. Men, jag tänker att om jag klarar en nattorienteringsbana helt själv, då kan ju ingen tävling på dagen vara särskilt svår, eller hur?
Nyligen sprang jag 12,5 km i en kolsvart skog. Visserligen var det gemensam start, och jag hade schyssta ryggar att gå på, men i slutändan var det jag som fixade den där banan, jag och ingen annan. Så, när jag ska lita på mig själv på tävlingarna i vår, då kommer det inte vara svårt alls, för då kan jag minnas att jag sprang där i kolmörkret, och jag sprang helt rätt!
Ha en fin vinter, och var snäll mot dig själv när du tänker tillbaka. Kom ihåg att du troligen gjorde ditt allra bästa just då, och försök vara nöjd med det, även om du kanske vill göra det bättre nästa gång!
Helena Jansson