Ovanligt jämnt i banläggningen

Banorna hade varit klara i flera år. Sommaren 2022 var det äntligen dags att skicka ut O-Ringendeltagarna på Uppsalas orienteringsutmaningar. Noterbart är att O-Ringen Uppsala är ett av mycket få arrangemang som lyckats med en jämn könsfördelning vad gäller banläggnings­ delen.

Förberedelserna inför O-Ringen i Uppsala gick fint.

2017 började arbetet med att bestäm­ma vilka arenor som ska användas till O-Ringen i Uppsala. I början av 2020 var banorna klara, och 1 april var det tanken att filerna skul­le skickas till tryck. 

Men det blev ju inte så. O-Ringen Uppsala flyttades fram inte en gång, utan två.

Men sommaren 2022 var det så äntligen dags.

- Det har varit väldigt speciella år. Men det har ju hänt en del under den här ti­den även vid sidan av pandemin, säger Johan Hamelius, banläggningsansvarig för O-Ringen Uppsala och fortsätter:
- Vi fick ju ett angrepp av granbark­borre i Östuna vilket resulterade att många av markägarna ville göra stora avverkningar och gallringar. Det skulle betyda att de banor som vi lagt till stor del skulle ha gått på nygallrade och av­ verkade områden. Därför valde vi att flytta den etappen till de norra delarna av Lunsen. Det betyder att vi kommer att ha tre Lunsen-etapper, men det är två oli­ka arenor. Väldigt tråkigt att vi inte kunde vara i Östuna för terrängen där hade ställt lite annorlunda krav på deltagaren då det handlar om vägvalsproblematik med tanke den kupering som finns i den terrängen. Samtidigt blir etappen i norra Lunsen lite annorlunda jämfört med de två sista etapperna som avgörs på en an­ nan arena i de södra delarna av Lunsen, säger Hamelius.

Östunakartan kom i stället att användas som en av O-Ringens träningskartor.


Hur gick arbetet
med att rekrytera banläggare till?

- Jag har haft som ambition att rekry­tera de bästa banläggarna inom arran­görsklubbarna i Uppland. Och vi har det väldigt bra ställt vad gäller duktiga ban­läggare i distriktet. Det fanns möjlighet för intresserade att anmäla sig frivilligt, och därefter har jag gjort förfrågningar till de som jag har velat ha med i banläggningsgruppen.

Detta resulterade i en jämn könsfördelning, vilket är ovanligt. Mellan åren 2015-2019 visar statistiken att andelen kvinnliga banläggare på de omkring 600 sanktionerade arrangemangen per år är cirka 12 procent.

- Det som var anmärkningsvärt i vår rekryteringsprocess var att inte en enda kvinna anmälde sig när vi gick ut och sökte banläggare, men när jag väl ställde frågan tackade i princip alla ja, och det har funnits en stor stolthet i att få vara med i banläggningsgruppen på O-Ringen i Uppsala, säger Hamelius.

En av de kvinnliga banläggarna var Rasbos Jenny Westerbergh:

- Jag har orienterat sedan jag var li­ten, och la min första tävling 2006. Intresset för kartor och banläggning har alltid funnits där och då känns det som ett naturligt steg att lägga banor. Nu är jag medlem i Rasbo, som är en liten klubb, men när jag la min första tävling så representerade jag storklubben OK Linne, och det var väldigt kul att få frågan. Jag blev peppad av att få chansen, och på sam­ma sätt var det nu när Johan Hamelius ringde och frågade om jag ville vara med och lägga banorna till O-Ringen, säger Westerbergh.

Banläggarna på O-Ringen är uppde­lade i team om två eller tre per etapp. Jenny Westerbergh lägger den sista etappen tillsammans med Olle Eriksson.

- Det är klart att vi haft mest samar­bete inom vår etapp, och även med de andra banläggarna som lägger banorna i Lunsen. Men vi har även haft gemensam­ma träffar med alla banläggare, bland annat en intern banläggarkurs, vilket varit väldigt givande, säger Westerbergh.

"Ett roligt uppdrag"

O-Ringen Uppsala har valt att banläggarkonsulenter (eller kontrollanter) har ansvar för en och samma klass genom hela veckan, detta för att exempelvis en 14-årsbana genomgående ska hålla sam­ma svårighetsgrad samtliga fem tävlingsdagar.

Helene Nilsson, OK Linne, var en av banläggarna på etapp 1 som avgjordes i Nåsten, sydväst om Uppsala:

- Det har varit ett väldigt roligt uppdrag att vara banläggare för O-Ringen, även om väntan på genomförandet har dröjt väldigt mycket längre än vad vi trodde från början, säger Helene.

Hur lade du upp arbetet; hur ser exempelvis fördelningen mellan tid framför datorn och ute i skogen ut?

- Det är svårt att säga med tanke på att detta är "min hemmaskog". Men det är klart att jag besökt alla kontrollpunkter ett antal gånger. Sen lade vi extra prio på ungdomsbanorna för där är det extra viktigt att stigarna är tydliga och att den där stenen som är kontrollpunkt, verkligen syns från stigen. Sen är vi ju flera banläggare på varje etapp och det finns ett maxantal på 218 kontroller per etapp så där kan det bli lite avvägningar att gö­ra innan banan är helt klar, säger Nilsson.

Den ursprungliga artikeln publicerades i Skogssport nr 1.2022, text av Mårten Lång, något reviderad efter genomfört O-Ringen i Uppsala i juli 2022.