Regeringen anser att elit- och publikidrott är viktigare än breddidrott. På något annat vis kunde knappast fredagens presskonferens tolkas.
Bland motionärer runtom i Sverige och i ett antal stora idrottsförbund jäser missnöjet.
Att möjliggöra för en mindre sittande publik har givetvis sitt värde, men varför har Amanda Lind inte prioriterat breddidrott, deltagande och folkhälsa?
Lyckligtvis får vi nu möjlighet att ställa den frågan – och många andra – direkt till idrottsministern på onsdag.

Den gånga veckan presenterade regeringen ett förslag för att hjälpa idrotten i coronakrisen. Det handlar dels om en helt nödvändig och mycket välkommen förlängning av det ekonomiska stödet, dels om vissa justeringar i regelverket, förändringar som ska öppna för ... sittande publik!

Vi vill tidigt i den här texten betona att vi verkligen inte har något emot att publik tillåts, så länge det sker utan risk för ökad smittspridning. Tvärtom. Det är något som kan skänka glädje till många sportintresserade och det kan också betyda mycket för olika föreningar och idrottsförbund.

Enligt de föreslagna förändringarna ska det alltså vara okej med publik inomhus. Folkhälsomyndigheten ska enligt regeringen ta fram ett tak för hur många åskådare som kan välkomnas in på läktarna.

Samtidigt är det inte aktuellt att vara fler än max 50 personer som orienterar i en skog på 25 kvadratkilometer. Flera minuters startmellanrum gör ingen skillnad.

Det är inte heller acceptabelt att vara fler än 50 personer som springer ett fjällmaraton. Eller att vara fler än 50 personer som tävlingssimmar i en stor sjö. Och om Vasaloppet avgjordes i dag hade max 50 skidåkare samtidigt fått åka i det 9 mil långa spåret mellan Sälen och Mora. Och så vidare.

Svenska Orienteringsförbundet har varit en aktiv part i diskussionerna som föregick fredagens presskonferens. Tillsammans med Riksidrottsförbundet har vi tagit fram ett protokoll som noga redogör för vår idrotts villkor och för hur vi ansvarsfullt skulle kunna aktivera fler tävlande utan ökad smittrisk.

Orienteringsförbundet förde denna dialog tillsammans med de så kallade "deltagaridrotterna", det vill säga idrotter som anordnar många stora breddarrangemang där deltagandet och folkhälsan står i centrum. Andra sådana förbund är friidrottsförbundet med sina löplopp, simförbundet, skidförbundet, cykelförbundet och triathlonförbundet. Det handlar om förbund och idrotter som tillsammans sätter hundratusentals svenska medborgare i rörelse, bland annat genom mängder av breddtävlingar.

På regeringens presskonferens berördes dock inte breddidrotten med ett enda ord.

Nu får vi som väl är en möjlighet att fråga varför. Under måndagen singlade en inbjudan in; på onsdag ska deltagaridrotterna få träffa Amanda Lind. Och nog har vi många frågor.

Regelverket gällande restriktioner måste ses över för nyss nämnda idrotter, verksamheter som de flesta forskare i världen skulle bedöma som både hälsosamma och säkra ur ett smittoperspektiv.

Den svenska coronastrategin utmärker sig som bekant genom att myndigheterna och staten lägger ett stort ansvar på den enskilde individen. Strategin bygger på att individen stannar hemma vid förkylningssymtom, att individen håller distans och sköter sin handhygien.

Den svenska regeringen litar liksom Folkhälsomyndigheten på att landets medborgare vill vara en del av lösningen. Dock finns i nuläget ett viktigt undantag: arrangörer och deltagare som befattar sig med orientering, cykel, löpning, simning, längdåkning och liknande. Av någon oklar anledning har dessa medborgare ännu inte förtjänat något förtroende.

Vi vill veta varför publik och underhållning tycks viktigare än folkhälsa. Varför elitidrott verkar prioriteras före breddidrott.

Vi hoppas innerligt att vi har missuppfattat något. Att det antingen finns rimliga förklaringar, eller – allra helst såklart! – att vi nu tillsammans tar tag i det här och snabbt jobbar fram en bra lösning för alla.

Maria Krafft Helgesson, ordförande Svenska Orienteringsförbundet
Susanne Söderholm, chef Svenska Orienteringsförbundet