Förberedelserna för den svenska truppen har varit mycket gedigna och löparna har inte blivit överraskade av vad som väntat dem i skogen. En löpare sa så här efter medeldistansen: ”den här banan har jag redan sprungit tio gånger”. Det säger också mycket om hur dagens orientering på världsnivå ser ut under mästerskap och världscuper. Staben runt löparna, och löparna själva, levererar exempel på banor på gamla kartor över tävlingsområdena och många gånger har man träffat nästan exakt rätt i banstråk och tänkta vägval. Det här med självvald väg i okänd mark är ett minne blott.

Det gör ju dock inte sporten lättare. Man måste alltid vara beredd på överraskningar och förutfattade meningar kan bli en fallgrop.

Att Sverige hanterade allt det här mycket bra under VM visar ju följande: Damernas trippel på medeldistans och överlägsna guld i stafetten samt alla fyra topp nio på långdistans. Alla herrar topp fem på långdistans och topp åtta på medeldistans.

Plumpen blev ju herrarnas stafett som såg perfekt ut i en och en halv sträcka. Sedan valde Emil Svensk fel väg på långsträckan efter varvningen. Om han valt samma väg som Norges Eirik Langedal Breivik, klättrat direkt och sprungit rakt på, eller tagit vägen runt till höger som Fabian Aebersold, så hade förutsättningarna inför sista sträckan blivit hela annorlunda för Max Peter Bejmer. Men några om finns inte i idrott eller i livet i övrigt.

Nu såg det ändå ut att bli ett svenskt brons innan det gick helt snett för Bejmer. En riktig mardröm för Max Peter. Det är lätt att sitta hemma vid TV:n och vara kritisk mot Max insats men i en stressad situation kan det gå fel. Minns stafetten på Sprint-VM i fjol när Tove Alexandersson stämplade fel i kampen om guldet med Schweiz Simona Aebersold. Med andra ord; ett misstag kan hända den bästa. Ingen skulle väl säga att det var fel uttagning av laget den gången.

”Många” har ju varit kritiska till laguttagningen av herrlaget till VM-stafetten i sociala medier. Visst var det överraskande att bronsmedaljören på medeldistans, Anton Johansson, inte fick plats i laget. Undertecknad hade innan VM tippat att uppställningen skulle vara: Viktor Svensk, Gustav Bergman och Max Peter Bejmer. Faktum är ju att förbundskapten Håkan Carlsson kunde formerat laget hur som helst med de sex VM-löparna och de hade varit en guldkandidat. Att han valde Bejmer på sista var ju inte konstigt efter hans avgörande på världscupstafetten i Idre. Efter Idretävlingarna är han ju också ledare av världscupen.

Svensk medaljfacit på VM i Finland

Två guld: Tove Alexandersson medeldistans, Stafett damer (Hanna Lundberg, Sanna Fasth, Tove Alexandersson)

Tre silver: Tove Alexandersson långdistans, Sanna Fasth medeldistans, Martin Regborn långdistans.

Två brons: Anton Johansson medeldistans, Hanna Lundberg medeldistans

Text: Johan Trygg.

Bildtext toppbild: Guldleenden från Sanna Fasth, Tove Alexandersson och Hanna Lundberg efter VM-stafetten i Kupio. Bild: Tero Marjamäki.

Se i spelaren nedan när förbundskapten Håkan Carlsson sammanfattar VM-veckan: