Träningarna i Polen arrangerades av samma organisation som står bakom nästa års junior-VM och varvades med pass i kontinental terräng på den tjeckiska sidan av gränsen.

Med som en av ledarna var Vilma von Krusenstierna, med erfarenhet från flera internationella mästerskap i landslagströjan. Under veckan kunde hon följa upp juniorerna på träningarna och hjälpa dem att förstå den för många ovana terrängen.

– Det bästa med lägret var människorna, juniorerna. De var så lättsamma och positiva. Det är otroligt kul att se. Och så drivande framåt, säger Vilma. 

Trots att många kom direkt från en natt på U10-mila var det knappast tal om någon lugn vecka. Mellan passen fylldes tiden med bad, fotboll och kortspel och Vilma fick göra sitt bästa för att hålla jämna steg med juniorernas tempo.

För även om orienteringen stod i centrum var tanken med lägret större än bara förberedelser inför ett kommande mästerskap. I inbjudan fanns inga uttagningskriterier. Det enda som krävdes var att man var junior och ville åka till Polen för att orientera tillsammans med likasinnade. Ett koncept som Vilma ser stora fördelar med, både för bredd och spets.

 – Det är otroligt bra. Och det var nog det jag tyckte var så roligt, att det blir så inkluderande. Men vi får också med oss de som troligtvis kommer att stå på startlinjen på junior-VM nästa år.

Att resa utomlands och möta nya typer av terräng är en viktig del i utvecklingen som orienterare. Erfarenheter från junioråren kan bli värdefulla längre fram, inte minst för den som siktar mot internationella tävlingar och mästerskap.

Som den tidigare världsmästaren Kent Olsson uttryckt det angående att alltid söka nya terränger:

”Man kan aldrig bli världsmästare i sin egen trädgård, där kan man bara bli trädgårdsmästare.”

Om erfarenheterna från Polen och Tjeckien blir avgörande på nästa års junior-VM återstår att se. Oavsett åker 45 svenska juniorer hem med nya terränger i benen, nya erfarenheter och en vecka fylld av orientering, sommarminnen och gemenskap tillsammans med andra.