Tävlingscomebacken skedde på Norrlandsmästerskapen på medeldistans i Ljusdal i lördags. Lundberg vann tävlingen snudd på nio minuter före Eef van Dongen. Den nederländska bronsmedaljören från VM i knockout-sprint i somras.

Hur var det att äntligen kunna tävla igen?
– Så fruktansvärt roligt, säger Lundberg med eftertryck i rösten och ett följande skratt.

– Det finns inget bättre än att få tävla igen när man varit borta ett tag. Helt otroligt kul. Så skönt att kroppen funkar och att det svarade bra, fortsätter hon.

Fungerade orienteringen också?
– Ja, det ska jag ändå säga. Jag har haft lite problem med att jag sprungit för fort och kollat på kartan lite för sällan nu när jag börjat orientera i skogen igen. Det har varit lite för hetsigt men jag börjar komma in i det nu. Med tre-fyra pass till hoppas jag att jag är på banan igen.

Just nu är hon med några kompisar i Råndalen och tränar på kartorna som finns där Obygdshelgen arrangerats.

– Det är underbart fint här – det här har man saknat.

Lundberg har inte tävlat sedan hon fick tåledskadan i samband med världscupens sprinttävlingar i Borås i slutet på maj. Hon missade såväl sprint-VM, JVM och EM i Estland.

Är allt bra med skadan nu?
– Från att jag började springa har upptrappningen gått mycket bättre än förväntat. Det tog kanske en vecka längre innan jag kunde börja springa och det var det som gjorde att det inte blev något EM. Men sedan jag kom igång har jag fått till väldigt bra träning, berättar OK Renenlöparen.

Lundberg berättar också att hon fortsatt anpassar träningen och inte springer varje dag. Det blir mycket rullskidor och en del cykel.

– Men jag kan springa i två timmar nu.

Hur ser målsättningen ut för höstens tävlingar?
– Jag hoppas verkligen att jag får springa världscupavslutningen i Schweiz, att de fortfarande tror på mig. Sedan ser jag fram emot JVM som ju flyttades till november. Det ska bli väldigt kul att vara med i den truppen.

Närmast ser Lundberg fram emot SM-tävlingarna i Dalarna i mitten på september.

Bildtext: Hanna Lundberg är glad och lycklig efter att ha kunnat snöra på sig dubbskorna och tävla igen. Bild: Johan Trygg.