De två första kontrollerna fick Freja fint och hon var också i ledning vid andra kontrollen.

– Jag fick en bra start, så det var skönt, säger Freja.

Hur tänkte du i början? Var du lite försiktig med tanke på att det var en del grönområden?
– Planen var att ta de extra noga och ha bra koll i det gröna och checka av detaljerna.

På tredje kontrollen kom sedan en bom som kostade runt en och en halv minut. 

Kan du berätta vad som hände och hur du upplevde det?
– När jag kom upp på den gula höjden så trodde jag att jag kom på den till vänster. Efter ett tag så tyckte jag inte det stämde med deltaljerna. Då blev jag lite förvirrad och det var svårt att läsa in sig. Kanske var det så att jag trodde att den första stenen jag såg var den i kontrollringen.

Hur stressade blev du i den här situationen?
– Jag försökte fokusera på att ta det lugnt och läsa in mig. Men det var lite stressigt. Speciellt med tanke på att jag bommat i kvalet på samma sätt. När jag sedan kom till stenen i ringkanten förstod jag var jag var.

Uppenbarligen hanterade Freja bommen bra för sedan var hon snabbast eller bland de snabbaste på alla sträckor fram till tionde.

Hur tänkte du till fjärde och femte?
– Jag körde rakt på och läste av detaljer på vägen. Jag försökte se saker att kolla av.

Till sjätte och sjunde fortsatte Freja att hålla rak kurs och spika kontrollerna. Till sjunde gjorde däremot Tuva Östangård en bom som kostade henne en halv minut men hon var fortfarande tolv sekunder före Freja.

Starten till kontroll 7 på D20-banan. Freja Hjernes vägval i rött och Tuva Östangårds i blått.

På den längre sträckan till åttan sprang både Freja och Tuva rakt på och bara tre sekunder skiljde de två, till Tuvas fördel.

– Där funderade jag lite på om jag skulle köra till vänster vid den stora stigen. Men sedan tänkte jag att rakt på var bra. Hyggeshörnet mitt på sträckan såg man, så det var en bra koll på vägen.

Hur var planen vid åttan och nian?
– Där tänkte jag att jag skulle ta det säkert när det var sluttningar. Fortsätta hålla koll på detaljerna. Till nian gick jag upp först och hade sedan koll på branterna innan kontrollen.

Freja var sträcksnabbast både till nionde och tionde men Tuva sprang i princip lika fort och låg där nio sekunder före. Till elfte tappade Freja 19 sekunder när hon drog snett till vänster.

– Jag tänkte att jag sprang rakt på. Mitt på sträckan trodde jag att jag var vid en sten lite längre ner och fortsatte uppåt. Sedan såg jag höjden bakom lilla kärret och trodde det var höjden framför kontrollen. Men sedan förstod jag när jag vände och såg den stora stenen (norr om ringkanten).

Vid elfte var då Freja 28 sekunder efter Tuva. Men på tolvan missar Tuva och tappar 33 sekunder på Freja som tar över ledningen med fem sekunder.

– Till tolvan följde brantkanten först och såg sedan grönområdet med punkthöjden. Men sedan höll jag på att hamna lite snett till höger men såg den stora stenen och kunde styra tillbaka. Sedan såg jag branterna och kunde ta den.

Kontroll 7 till mål. Freja Hjerne (rött) och Tuva Östangård (blått).

Freja springer sedan lite rakare till 13:e och är fyra sekunder snabbare än Tuva på sträckan.

– Jag tänkte på slutet att jag ska hålla i det tekniskt hela vägen in i mål, men ändå springa på. In mot det gröna vid 13:e var jag noga och såg höjderna innan kontrollen.

– Sedan var det ju orientering hela vägen till sista. Jag såg stenen ut från 13:e sedan över stigen och längs med höjderna mot sista.

Hur skulle du sammanfatta loppet?
– Jag är nöjd med hur jag sprang efter bommen på tredje. Jättekul att jag kunde vinna igen.

Det var inte nog med att Freja på lördagen tog sitt tredje raka guld på medeldistans. På söndagen tog hon också hem guld i stafetten tillsammans med sin syster Filippa och Ellen Aneland

– Så roligt att vi alla fick till det så bra, avslutar Freja.

Freja berättar för artikelförfattaren om sin väg genom värmlandsskogarna på Medeldistans-SM. Bild: Tilda Andersson.

Bildtext toppbild: Freja Hjerne på väg mot tredje raka JSM-guldet på medeldistans. Bild: Tilda Andersson.

Text: Johan Trygg.