För ett år sedan stod Max Peter Bejmer som totalsegrare i världscupen. Drömmen om en stor seger inom orientering som han burit med sig under hela karriären hade gått i uppfyllelse. Nu, ett år senare har livet fått ännu en dimension. 

Tillsammans med sambon Moa har han välkomnat dottern Alba till världen. Och även om det fortfarande är tidigt har papparollen redan förändrat perspektiven. 

En ny person har förstaplatsen

– Som elitidrottare tror jag att det är ganska vanligt att man går runt och tänker på hur man själv mår. Hur formen är, hur kroppen känns och hur träningen går. Nu finns det någon annan person som man kan fokusera på. Man behöver inte lägga all tankekraft på sig själv, och det kan jag tycka är ganska skönt. 

Att få vardagen att gå ihop är däremot något av en ny utmaning. Där träningen tidigare kunde planeras in i minsta detalj krävs nu en annan sorts flexibilitet. 

– Det är mycket jobb. Kanske mer jobb än vad jag trodde. Och då är det inte ens jag som gör grovjobbet här hemma, säger han med glimten i ögat. 

– Men det är en väldigt trevlig tillvaro. Hon är bara sju veckor gammal, så det är inte så att man riktigt har hunnit landa i det ännu. Det känns fortfarande ganska nytt att vara farsa. 

Stänger inga dörrar

Men orienteringen får ändå ta plats. Max Peter har dragit ner på träningsmängden under året och istället lagt mer fokus på kvalité. De tävlingar han sprungit har visat att kapaciteten fortfarande finns där, inte minst med silvret på SM Ultralång bara några veckor efter dotterns födelse. Hur satsningen ser ut framöver är däremot inte bestämt, men Max ser ändå hoppfullt på kommande säsong.  

– Jag vill inte stänga några dörrar. Nu är det inte bara den egna satsningen som ska fungera, utan det ska ju fungera tillsammans med den här nya tillvaron också. 

Att han redan fått uppleva en av sina största drömmar inom orienteringen gör kanske framtiden lite lättare att förhålla sig till. 

Allt är en bonus

– När världscupsegern kom kändes det lite som att jag hade bockat av det inom orienteringen. Nu behöver jag inte känna att jag jagar någon stor seger på samma sätt. Jag kan vara nöjd med det och se allting annat som bonus. 

Men även om världscupsegern har gjort det lättare att släppa lite på kraven, är det framför allt papparollen som gett vardagen nya perspektiv. Träningspass ska få plats mellan allt annat, planeringen får ändras med kort varsel och någon annan har plötsligt första tjing på både tid och uppmärksamhet. För Max Peter verkar det inte vara någon större uppoffring. Snarare en ganska välkommen förändring.