Att känna sig trygg handlar om mer än frånvaron av kränkningar och övergrepp. Det handlar om att känna sig sedd, lyssnad på och respekterad. En miljö där det är okej att vara sig själv – oavsett nivå, ambition eller bakgrund.

– I grund och botten handlar det om att skapa miljöer där man vågar ta risker för att utvecklas, känner sig accepterad och tycker det är roligt att vara där, säger Carolina Lundqvist, forskare på Linköpings Universitet.

Psykologisk trygghet är viktigare än vi tror
Begreppet psykologisk trygghet har fått allt större uppmärksamhet inom idrottsforskningen. Det handlar om att våga uttrycka åsikter, att känna sig accepterad i gruppen och att kunna berätta om problem utan rädsla för att bli ifrågasatt eller straffad.

– En idrottsmiljö kanske aldrig kan vara helt trygg – prestationsmomentet och konkurrensen finns alltid där. Men vi kan skapa utrymme för öppenhet, respekt och omtanke, säger Carolina.

En enkätundersökning bland elitsatsande orienterare visar att de flesta upplever en hög grad av psykologisk trygghet, särskilt i relation till sina tränare. Men det finns också svar som pekar på behovet av fortsatt arbete, särskilt när det gäller förekomsten av psykologiska övergrepp – som att bli ignorerad, nedvärderad eller utsatt för hårda kommentarer.

– Just psykologiska övergrepp är något vi ser i nästan alla idrotter. Det är inte alltid lätt att upptäcka – det kan handla om tonfall, blickar eller att någon stängs ute, säger Carolina.

Vad kan föreningar och ledare göra?
Trygg idrott är inte en punktinsats utan ett pågående arbete. Det handlar om att bygga kultur, relationer och strukturer. Här är några nycklar till ett tryggt ledarskap:

• Visa att du ser – Lär känna dina aktiva. Bekräfta, fråga, lyssna.
• Skapa tydliga ramar – Var öppen med vad som gäller, både på träning och resa.
• Ha handlingsplaner – Gör det tydligt vart barn och unga kan vända sig om något inte känns okej.
• Jobba förebyggande – Lyfta trygghetsfrågor regelbundet – innan något händer.
• Bjud in utifrån – Ta hjälp av personer som ser med nya ögon för att undvika "normalisering" av dåliga beteenden.

– Det finns en risk i tajta grupper att man glider i vad som upplevs som okej. Det som inte var okej för två år sen kanske plötsligt accepteras. Därför är det viktigt att våga prata om det, och våga lyssna, säger Carolina.

En kultur där fler vill stanna
Statistik visar att många ungdomar lämnar idrotten i tonåren. En av orsakerna är att de inte känner sig trygga eller välkomna. Genom att skapa miljöer som präglas av respekt, delaktighet och omtanke kan vi vända den trenden.

– Vi kommer aldrig kunna förhindra allt. Men vi kan göra mycket för att minska riskerna – och framför allt skapa förutsättningar för att fler ska må bra och utvecklas, avslutar Carolina Lundqvist.

Arbetet med trygga idrottsmiljöer blir aldrig är klart. I takt med att samhället förändras, så förändras också våra värderingar, normer och idéer om vad som är okej. Därför handlar det om att hålla sig uppdaterad och anpassa organisationen efter dessa förändringar i viss mån.

Orientering kan vara en fantastisk arena för unga att växa – både som idrottare och som människor. Men det förutsätter att vi tar trygghetsfrågan på allvar.