Princip 2

Princip 2 – ge alla chansen att utvecklas 

Ni som förening har ett ansvar för att ledarnas och utövarnas tid i föreningen och inom orienteringen blir rolig och utvecklande. Dessa människor kommer att vara olika, i allt från ålder, kön, socioekonomisk bakgrund, etnicitet, sexuell läggning och mycket mer. Att ha ett öppet sinne i mötet med dessa olikheter utvecklar oss alla. 

Vissa väljer orientering för att det utmanar dem till att kämpa och göra sitt bästa, andra för att de trivs i föreningen och den sociala miljön medan somliga vill nå elitnivå. Man ska dock komma ihåg att det bara är ett fåtal av de barn och ungdomar som utövar orientering som når den högsta eliten. Detsamma gäller ledarna – de allra flesta engagerar sig ideellt på sin fritid och några strävar efter en tränarkarriär.

Hjälps vi åt har vi gemensamt chansen att ge alla, både utövare och ledare, ett livslångt intresse för idrott och fysisk aktivitet i allmänhet och orientering i synnerhet – något som bidrar till både glädje och ett hälsosamt liv. Ni som utgör föreningens förtroendevalda ledning fyller en viktig roll genom att jobba aktivt mot följande målbilder: 

Människor utvecklas i olika takt 

För att ni i föreningens styrelse ska fatta bästa möjliga beslut om er verksamhet är det viktigt att ni känner till att utvecklingskurvan för utövare inte är linjär. Alla utvecklas i olika takt med perioder av ömsom stora utvecklingssteg varvat med platåer av stagnation – och ibland till och med tillbakagång. Därför är det oerhört viktigt att alla utövare ges likvärdiga möjligheter att utvecklas oavsett vilka färdigheter de för stunden visar upp. 

Ha i åtanke att de flesta som anses duktiga i tidig ålder många gånger är födda tidigt på året, är tidiga i sin biologiska utveckling eller helt enkelt lagt ner mycket tid på idrott i allmänhet och orientering i synnerhet. Med det sagt – vänta med att i föreningen göra uttagningar baserat på färdighet så länge som möjligt. 

Att göra permanenta nivåindelningar baserade på utövarnas färdigheter är direkt dumt. Dels är risken uppenbar att det skapar en resultatorienterad miljö där man måste vara duktig tidigt, i stället för en miljö som fokuserar på individens långsiktiga utveckling. Dels tenderar man att dela in gruppen baserat på deras fysiska och biologiska mognad.

Behöver man dela in i grupper så se till att håll ihop utövarna socialt och individanpassa istället övningarna, precis som den mindre föreningen gör som har få utövare med spridning i åldrar och utveckling. Till exempel kan man ha tre olika varianter på en viss styrkeövning eller olika längd på banor utifrån fysisk förmåga. Utifrån teknisk förmåga kan man individanpassa genom att ha delvis eller helt olika banor men med samma uppvärmning, startplats och avslutning.

Sammanfattningsvis: se till att organisera verksamheten så att den ser till varje individs långsiktiga utveckling – både under träning och tävling.