Utvecklingsmiljö
Vår syn på en god utvecklingsmiljö
Uppdraget för orienteringsföreningar är att verka utifrån självbestämmandeteorin för att hjälpa så många utövare som möjligt att finna passionen för orientering och ge alla möjlighet att fortsätta orientera hela livet. Några kommer att välja att satsa mot en elitkarriär medan andra väljer att utöva orientering som en meningsfull och stimulerande idrott.
Individutveckling handlar lika mycket om att utveckla kompetenta utvecklingsmiljöer som att utveckla individer.
-
Utvecklingsmiljön består av utövare som behöver vägledning, utbildning och guidning i sin utveckling.
-
Utvecklingsmiljön arbetar med lärande som ska utbilda utövaren att så småningom hantera tävlingssituationen då de är redo. Tävlingssituationen är ett av många pedagogiska redskap.
-
Utvecklingsmiljön arbetar i långsiktiga processer där kortsiktiga framgångar inte alltid gynnar framtida utveckling.
-
Utvecklingsmiljön möjliggör förberedelser för att nå en elitkarriär för de som känner sig motiverad och som hanterar utmaningen utifrån sina och idrottsmiljöns förutsättningar.
En sund idrottsmiljö ser utveckling som en långsiktig process där framgång kommer efter år av arbete. Framgång handlar lika mycket om att rekrytera och behålla som att möjliggöra för elitutövare att nå sin fulla potential. I detta sammanhang bör det betonas att kortsiktigt arbete med identifiering av talang har visat sig vara ineffektivt och går även etiskt och moraliskt att ifrågasätta. Därför behöver föreningen ha kunskap kring de processer i idrottsmiljön som helt eller delvis har evidens.
Prestations- eller resultatfokus
Utvecklingsmiljön baseras på hur man ser på prestation eller resultat. Om föreningen tar ställning kring sin syn får det också konsekvenser för många beslut. I det prestationsorienterade motivationsklimatet betonas färdighetsutveckling och att fokusera på individens förbättring i förhållande till sig själv, och inte i jämförelse med andra. Det ger bra förutsättningar att uppleva självbestämmande motivation vilket leder till positiva känslor såsom glädje i orientering, att vara nöjd med sina prestationer samt högt välbefinnande. Det finns också goda möjligheter att reducera känslor av otillräcklighet eller oro över prestationer och resultat. Dessutom ökar chansen att utveckla viljan till ”ansträngning och uthållighet” hos utövarna, det vill säga personer är mer motiverade att ”lägga ner själ och hjärta” under en längre tid i sitt idrottande.
I det resultatorienterade motivationsklimatet betonas konkurrens och jämförelse med andra individer. Ofta hänger det ihop med ett synsätt med tidig specialisering och selektion. Träning och tävling går i det här klimatet i första hand ut på att vinna och sättet att göra det på spelar mindre roll. Resultatorienterade målsättningar kommer dominera och utövarna i gruppen riskerar att oftare uppvisa lägre självbestämmande motivation, negativa relationer i gruppen samt oro och de riskerar att tröttna och därmed sluta med orientering.
Goda utvecklingsmiljöer
Huvudverksamheten i en orienteringsförening är att lära ut och träna orientering. Kärnverksamheten är därför följaktligen träning och tävling. För att ge de bästa förutsättningarna behöver föreningen bygga utvecklingsmiljön genom långsiktigt arbete och ett helhetsperspektiv.
Det är också självklart att miljön både kan minska och öka sannolikheten för utveckling eftersom det är en rad förstärkande eller hindrande faktorer som finns runt utövaren.
Det finns några nyckelingredienser för att skapa en god utvecklingsmiljö.
-
Det sociala stödet och tryggheten i nätverket runt utövaren är avgörande. Utövaren klarar utmaningar och motgångar bättre om upplevelsen av att det sociala stödet finns från exempelvis ledare, kamrater i gruppen och viktiga vuxna till exempel föräldrar, vårdnadshavare, andra anhöriga och lärare. Olika steg i utvecklingen innebär utmaningar vi känner till och att individanpassat socialt stöd kan vara den positiva skillnaden.
-
Utvecklingsmiljön kräver samarbete på alla nivåer och ställer höga krav på kommunikationen i nätverket runt utövaren. Det behöver finnas både formella och informella kanaler och det som förmedlas behöver vara tydligt strukturerat och enhetligt för att inte skapa stress genom missförstånd. De stora delarna är föreningens policy, tränarens ledarstil, viktiga vuxnas kunskap och förståelse för arbetet, samt utövare och gruppen.
-
Idrottens och föreningens kultur påverkar makrodelarna i utvecklingsmiljön. De baseras på värdegrunder, attityder och normer och styrs av föreningens policydokument.
Föreningen behöver enas om policys och ta fram ledarvägledning samt filosofi som alla ledare lever efter. Den bör innehålla ställningstagande kring utvecklingsmiljön och synen på talang, definition av roller i föreningen, riktlinjer för träning och tävling, uppförandekod, policys för uttagning till stafetter, trygg miljö med allt vad det innebär. Även integration av forskning och kunskap i verksamheten kan ingå.
-
Synen på lärande och lärandemiljön behöver beskrivas ingående. Där ingår exempelvis ledarfilosofi, ledarbeteenden, samt psykologiska och pedagogiska metoder för lärande i och utanför orienteringsmiljön. Lärandet ska präglas av långsiktighet och individanpassning så långt möjligt. En helhetssyn på utövaren är viktig och i det ingår också psykologiska och sociala färdigheter, livsstilsfrågor, relationer, skola eller andra färdigheter som utvecklar individen.
-
Det prestationsorienterade klimatet är att föredra i långsiktig individutveckling. Det förekommer dock att motivationsklimat i en förening sätts av ledare som agerar osunt med andra gränser för hur klimatet bör formas. Därför är det viktigt att det finns en stark förening som ger tydliga riktlinjer så det inte bildas öar med grupper som agerar efter eget bevåg. Uppstår sådana situationer behöver man kunna aktivera handlingsplan som tydligt beskriver vad man gör vid avvikelser från föreningens policys.
